Närfiskat

Gös

De största fångsterna tas i Vänern, Mälaren och Hjälmaren. Gösen förekommer längs hela ostkusten, söderut till Södermanland och i Svealands inland. Utplantering av gös i mindre
sjöar görs på flera håll i landet. Under 2010 fiskades ca ca 436 ton i våra stora sjöar. Man satsar på regional och lokal förvaltning och värnar om goda uppväxtmiljöer för att främja gösfisket.

Gösen trivs bäst i grumliga, näringsrika vatten. Den lever ett enskilt liv och håller sig borta
från stränderna. Gösen är en rovfisk som är anpassad till att jaga med hjälp av synen under dåliga ljusförhållanden. Leken sker från april - juni då honan avsätter klibbig rom på stenar
och växter. Då gösynglet har blivit 10 cm består födan av fisk. Fisken är ganska stationär dvs den simmar inte så långt från det ställe där den föds.

Gösen är en av de mest välsmakande sötvattensfiskarna med fast, magert kött. Framför allt
på senare tid har fisken fått en renässans både i form av fjällade filéer med skinn men också som hel gös på grillen eller i ugn. Hel gös på ben bör nå en något högre innertemperatur än filé, ca 54°. Gösen anses som bäst på höst och vinter, när det är kallt och den går på djupa vatten.

Gösen fångas med ryssjor, mjärdar, nät och krokredskap. Nät är det dominerande fångstsättet under vintern när det ligger is. Då arbetar yrkesfiskarna med en speciell metod som innebär fiske under isen. Under dessa förhållanden kan man lätt inse att gösen blir dyrare på marknaden.

Fakta från Svensk Fisk & Fiskeriverkets "Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten, 2011"